Idag när jag och systrarna gick av bussen vid eurostop ringde telefonen. Jag blev helt paff när det stog Helen Pedersen på skärmen, men jag svarade och i luren hördes finaste Linnéa som ringde och sa "der er Harley", och jag blev så GLAD över att höra hennes röst igen! Min fina skruttis, älskade lilla norska stämman! Som jag saknar den, och henne! 
Jag kan ångra lite grann att det inte är jag som åker till pappa om ett par veckor, men sis har inte varit där sen i Augusti och jag har redan planerat att spendera mitt påsklov i grannlandet!